Sen ett par dagar innan jag lämnade Malaysia har jag haft ett mindre helvete när jag skulle sova. På grund av att jag fick öroninflammation i båda öronen, varav det högra öron-helvetet behagade dra på sig en infektion som grädde på moset. Det har alltså gjort att sömnen störts, antingen såpass att smärtan varit så olidlig att jag höll på att bli alldeles tokig utan minsta möjlighet till sammanhängande sömn, eller lite halvdant så att jag bara kunnat sova på sin höjd 5 timmar.
När jag var i Kelantan fick jag svälja stoltheten och gå till doktorn för att få lite antibiotika och väteperoxid utskrivet. Men kuren skulle nog varit några dagar längre, för helt okej var inte örat när jag hade kommit hem igen. På planet mellan Kuala Lumpur och Doha hade smärtan kulminerat. Ja, du kan ju föreställa dig vad som händer med ett infekterat öra i en flygplanskabin med dess tryckförändringar. Jag kunde inte sitta still, utan övervägde på allvar att öppna en nödutgång och kasta mig ur planet. Så jag vet också hur klaustrofobi känns. Men väl i planet så hade jag med mig lite Panadol (typ Malaysisk Panodil) och den där väteperoxiden, vilken jag tömde i mitt stackars öra där jag satt som en mupp på planet.
Då vände det. Det var som att det var det sista stora slaget, likt i Sagan om konungens återkomst, där jag stod utanför Mordors svarta portar, omringad och gravt underlägsen och med hopp om ett mirakel. För på resan Doha – Stockholm var öronen mer beskedliga. Men det var inte förrän inatt som jag verkligen känner att det nästan är över, då inte ens min stackars sömn störs. För problemet de senaste jobbnätterna har varit att jag varit så sanslöst trött, just på grund av att jag inte sovit mer än 4-5 timmar per gång.
Men nu hoppas jag på att det vänder! Så att jag kan bli människa igen, insyaallah. Sen finns det inget ont som inte för något gott med sig. Min sömnbrist har gjort att jag hellre legat på sängen och vilat, istället för att ordna föda. I synnerhet då allt jag blivit sugen på har varit något som innehållit fläsk. Som en Hensta från kvarnens pizzeria, med kebabkött från fläskkarré. Jag provade med gammal hederlig nötkebab, och blev gruvligt besviken. Så när jag vägde mig igår hade jag gått ner 4 kilo sen i måndags. Det var de 4 kilo jag hade gått upp under min resa, och det kopiösa ätandet som man underkastar sig i Malaysia. 
Men ikväll får det väl bli en Pizza, en Venedig kanske. Med oxfilé och kantareller. Det blir fint som snus.
Gårdagens sömnbrist gjorde att jag somnade redan vid 22-tiden igår kväll. Detta är naturligtvis vansinne, vilket min kropp omgående begrep och väckte upp mig vid 3-tiden på natten. Jag började slösurfa lite och det slutar med att jag ligger uppe till 7.30 och talar med malaysiskan. Men jag begrep naturligtvis att det vore vansinne att inte somna igen, i synnerhet om det blir arbete inatt. Därför passade jag på att ta mig en tupplur igen.
