IzZzY – En skitblogg

Sen ett par dagar innan jag lämnade Malaysia har jag haft ett mindre helvete när jag skulle sova. På grund av att jag fick öroninflammation i båda öronen, varav det högra öron-helvetet behagade dra på sig en infektion som grädde på moset. Det har alltså gjort att sömnen störts, antingen såpass att smärtan varit så olidlig att jag höll på att bli alldeles tokig utan minsta möjlighet till sammanhängande sömn, eller lite halvdant så att jag bara kunnat sova på sin höjd 5 timmar.

När jag var i Kelantan fick jag svälja stoltheten och gå till doktorn för att få lite antibiotika och väteperoxid utskrivet. Men kuren skulle nog varit några dagar längre, för helt okej var inte örat när jag hade kommit hem igen. På planet mellan Kuala Lumpur och Doha hade smärtan kulminerat. Ja, du kan ju föreställa dig vad som händer med ett infekterat öra i en flygplanskabin med dess tryckförändringar. Jag kunde inte sitta still, utan övervägde på allvar att öppna en nödutgång och kasta mig ur planet. Så jag vet också hur klaustrofobi känns. Men väl i planet så hade jag med mig lite Panadol (typ Malaysisk Panodil) och den där väteperoxiden, vilken jag tömde i mitt stackars öra där jag satt som en mupp på planet.

Då vände det. Det var som att det var det sista stora slaget, likt i Sagan om konungens återkomst, där jag stod utanför Mordors svarta portar, omringad och gravt underlägsen och med hopp om ett mirakel. För på resan Doha – Stockholm var öronen mer beskedliga. Men det var inte förrän inatt som jag verkligen känner att det nästan är över, då inte ens min stackars sömn störs. För problemet de senaste jobbnätterna har varit att jag varit så sanslöst trött, just på grund av att jag inte sovit mer än 4-5 timmar per gång.

Men nu hoppas jag på att det vänder! Så att jag kan bli människa igen, insyaallah. Sen finns det inget ont som inte för något gott med sig. Min sömnbrist har gjort att jag hellre legat på sängen och vilat, istället för att ordna föda. I synnerhet då allt jag blivit sugen på har varit något som innehållit fläsk. Som en Hensta från kvarnens pizzeria, med kebabkött från fläskkarré. Jag provade med gammal hederlig nötkebab, och blev gruvligt besviken. Så när jag vägde mig igår hade jag gått ner 4 kilo sen i måndags. Det var de 4 kilo jag hade gått upp under min resa, och det kopiösa ätandet som man underkastar sig i Malaysia.

Men ikväll får det väl bli en Pizza, en Venedig kanske. Med oxfilé och kantareller. Det blir fint som snus.

Egentligen borde jag inte lägga energi här på bloggen, då jag istället borde ge mig på fråga C. i min inlämningsuppgift, om vad som hände i Grekland under den klassiska perioden. Men på den frågan är ju svaret enkelt. Ett gäng skäggiga herrar hade alldeles för mycket tid över, och kunde sitta och filosofera över massa konstigheter. Hur som helst ska jag lämna in allt imorgon innan 12. Det blir alltså till att sitta uppe länge efter jobbet och skriva ihop något vettigt.

Igår natt satt jag återigen och pratade med min kära Malaysiska. Lite om vad som händer och sker framöver. Hon ska bland annat flytta nu i slutet av april, men är lite stressad över att inte ha hittat någon ny lägenhet. Stackarn. Sen så fick jag reda på att vi åker upp till Kelantan den 9:e Juni. Den 10:e är det Akad Nikah, där mannen skriver på äktenskapskontraktet, och den 11:e är själva bröllopet. Sen berättade hon också att vi ska till Kedah, en delstat i Nordvästra Malaysia, för “mottagning” hos hennes systers nya mans familj. Vilket alltså blir någon gång då också. Sen blir det Pulau Perhentian någon gång i samband med att vi är Kelantan. Sen eftersom att vi kommer vara i Kedah, så pratade hon Penang också, som vi hoppade över sist jag var där.

Jag är alltså i Malaysia först sent på kvällen den 8:e, så det börjar onekligen hektiskt. Vi får hoppas att jag inte lider alldeles för mycket av jetlag och inte bara ser blek ut som ett lik, utan också är så sömning att jag beter mig som detsamma. Men det ska bli fantastiskt roligt! Så jag hoppas verkligen att jag kan ta in alla intryck.

Det närmar sig tamejtusan.. Mindre än 2 månader kvar tills jag får se min Diana igen. Det kommer gå fort. Det är trots allt bara 4 arbetsveckor kvar tills dess.

Sen undrar jag varför min fasters stackars kommentarer tycks hamna i spamfiltret numera. Så om ni märker att er eventuella kommentar inte dyker upp, trots att ni fått kommentarer godkända tidigare, så hojta till. Jag är nämligen dålig på att titta bland allt spam som kommer.

Det är faktiskt mindre än tre månader kvar nu, tills det är dags för mig att bege mig till Malaysia igen. Det innebär att jag avverkat hälften av den, i december, galet långa vistelsen hemma i Sverige. En tid som präglats av Malaysias raka motsats, en riktig vargavinter. Men det är inte utan att vi har börjat fundera på vad vi ska hitta på den här gången. Det blir bröllop i alla fall, då Dianas syster ska gifta sig. Vilket var skälet till att jag valde att resa just då.

Men sen ska vi göra ett nytt försök att besöka Taman Negara, den stora nationalparken, tillika världens äldsta regnskog.På grund av de värsta monsunregnen på 20 år, då jag var där sist, så tvingades vi helt enkelt avstå. Till höger kan man se hur högt vattnet varit, bara dagar innan jag besökte staden. Jämför med vattennivån på bilden, 7-8 meter hade floden stigit i Kota Bharu, Kelantans huvudstad. Så en resa in i djungeln var, som ni kanske förstår, en ganska dum idé.

Men i Juni är vi så långt ifrån Monsunperioden som det går. Vilket skapar helt andra möjligheter. Till exempel en tripp till Pulau Perhentian, en grupp öar som ligger nära Dianas hemby, 45 minuter till färjan. Under regnperioden är öarna annars “avstängda” på grund av det överdrivna regnandet. Efter att ha sett bilder därifrån så känns det som att jag knappt kan bärga mig. Vilket paradis! Jag lyckades faktiskt fånga dem på bild, när jag vandrade på stranden i Kelantan. Men det säger naturligtvis inte så mycket om hur fint det är där, då det mest påminner om ett gäng kullar. Men kolla bilderna på wikipedia, så får du ett humm om hur det ser ut.

Jag kan verkligen inte låta bli att redan nu drömma mig bort. Bort från snö, slask och kyla. Men framför allt så kommer jag få återse de fantastiska Tutt-bergen, någonstans i gränstrakterna mellan Pahang och Kelantan.

Här följer två klipp till från Melaka, där de flög drake. Som är väldigt populärt i Malaysia, och i synnerhet i Kelantan. Det jag filmar är en enorm drake som jag aldrig trodde skulle kunna flyga. Se själva;

De andra två klippen är från någonstans på Malaysias ostkust, där vi stannade till på väg tillbaka till Kuala Lumpur efter att ha varit i Kelantan. Tanken var att jag skulle ta mig ett dopp, men efter noga övervägande så var vågorna lite väl höga, och vi hade ingen aning om hur det låg till med strömmar och liknande. Så jag tog det säkra före det osäkra, och doppade bara fötterna.

Det regnar i Malaysia just nu. Det råkar regna jäkligt mycket till och med. Som om inte det vore nog så råkar det i synnerhet regna på de platserna vi ska åka till! Alltså uppe i nordost, där Diana har sina rötter. Så får man väl bara se till att hålla alla tummar jag kan hitta för att någon lyckas skruva av kranen, för det har tydligen inte varit såhär illa på 20 år. Jag badar ju gärna på semestern, men helst inte på land.

Tusentals flyr monsunen - IzZzY flyger till den!

Inatt drömde jag dessutom att jag hade glömt packa ned en massa grejer. Som passet, kamera, presenterna till Diana, kläder, tja, jag hade väl helt enkelt glömt i stort sett allt! Varför jag kände att jag var tvungen att flyga hem och hämta de sakerna. Problemet var dock att jag insåg att jag inte hade pengar att flyga tillbaka igen. Uscha. Men jag fick i alla fall drömma lite om att jag träffade Diana, ett ljus i detta mörker. Men nästa torsdag, vid sådär 13-tiden svensk tid, så kommer jag gå av planet i Kuala Lumpur, sådär lagom förvirrad som jag alltid är.

23 dagar kvar. Lite drygt 3 veckor alltså, innan jag går på planet till Malaysia. Det känns fortfarande lite surrealistiskt att man faktiskt snart beger sig dit. Sista lönen innan resan har trillat in på kontot, och nu är penningarna ihopsparade. Det är dags för slutspurten nu, och efter det här arbetspasset så får jag på allvar förbereda allt som måste göras. Men det känns som att jag inte har en aning om i vilken ände jag ska börja.

Hur som helst försöker jag fokusera på de ting som jag kan påverka. Men det är lite svårt att försöka lista ut vad man faktiskt ska ha med sig, vad man ska förbereda eller hur mycket kontanter som man ska växla in i förväg. Eller ja, jag läste på forex att man bara fick ta med sig RM1000 in i landet, alltså ca 2150:-. Men hur mycket pengar jag kommer att göra mig av med där nere är desto svårare att överblicka. Dels är det ingen vanlig semester resa, då jag inte kommer att sitta i en turistfälla där allt är galet dyrt. Dels kommer jag inte supa ner mig någonting, vilket annars har en tendens att bli en relativt hög utgift. Kanske kommer jag omöjligt att spräcka budgeten, kanske blir det tvärtom. Då har jag tur att lönen kommer efter första veckan. Men att spendera 7000 spänn på 2 veckor utan att dricka alkohol, i världens billigaste turistland lär väl vara fantastiskt svårt. Inte sant?

Jag behöver kläder och kanske skor till resan. Men det förstnämnda kommer jag nog se till att handla på plats, just för att det är billigt och att det kan vara lite lurigt att hitta sommarkläder och dylikt i ett höstruskigt Svea Rike. Men skor kan bli ett problem. Jag har som ni kanske vet tämligen stora fötter. Malayer är små och att hitta storlek 48 i Malaysia, när det till och med är hopplöst i Sverige ibland, låter inte särskilt trovärdigt. Varför jag bör se till att bege mig ut på det ytterst enerverande äventyret – skoshopping.

Har jag inte berättat vad vi ska hitta på i Malaysia? Då får jag väl kort redogöra för de planer som finns.
Dels kommer det naturligtvis bli sightseeing i Kuala Lumpur. Då det är staden jag får utgå ifrån.

Sen så finns det planer på att åka bort till Taman Negara, en national park med världens äldsta regnskog. Sen en tur till Melaka, eller Malacka som staden och provinsen heter här hemma. En gammal portugisisk, Holländsk och brittisk koloni. Med mycket historik, som passar mig mycket bra.

Sen får vi se om det blir en tur till Kelantan och Dianas hemby. Då Hari Raya Haji firas den 27:e, när jag är där. Men det återstår att se hur det blir med den saken. Om hon vågar visa upp en galen svensk där hemma.

Dock är jag mycket rädd för detta!