IzZzY – En skitblogg

Det är ganska intressant hur helgerna tycks förlorat lite av sitt forna värde, nu när jag vet med mig att det är slutkrökat för min del. Ett annat moraliskt dilemma jag har stött på här på jobbet är det faktum att jag måste servera alkohol, vilket jag egentligen inte heller får göra. Som ikväll, då baren stängde tidigt, och jag leker bartender fram tills dess att serveringstillståndet tar slut vid 1 inatt. Visst skulle jag nog rent teoretiskt kunna tvärvägra att vidröra alkoholen, men det vore onödigt omständigt och troligen föga populärt hos ledningen.

En annan sak som är jobbigt till en början, är att man inte längre kan äta allt som tidigare. Jag som aldrig har varit allergisk mot något har kunnat trycka i mig allt som stått i min väg. (Något som min lagom kramgoa mage är ett bevis på) Och i Malaysia fanns inte det som är haram tillgängligt, medans vi svenskar har fläsk i allt mellan himmel och jord. Men det är väl en vanesak. Som sagt. Man får ju sätta det i perspektiv och skänka en tanke till stackars Catta, som inte kan äta någon riktig mat överhuvudtaget. Då har man det egentligen fantastiskt bra. Men lik förbannat kan jag inte äta min favoritpizza, eller min favoriträtt alla kategorier – Öländska kroppkakor.

En annan sak som blir jobbigare när det kommer till att vara muslim i Sverige, jämfört med Malaysia, är tiderna för de fem bönerna nu på sommaren.

Tiderna hänger ihop med solens position, gryningen är alltså den första, sen kommer nästa när solen står högst på himmeln. Sen när solen kastar en skugga på ett föremål, som är lika långt som det själv. Sen innan solnedgång och efter solnedgången. När solen är galen, så som här i vårt land, blir tiderna som ni ser ovan en aning märkliga. Samma sak fast tvärtom blir det på vintern, då bönerna kommer väldigt tätt istället, eftersom solen knappt behagar visa sig.

Men det är dock tillåtet att vara flexibel här uppe, och lägga samman två böner. Och att till exempel genomföra gryningsbönen då man vaknar, istället för att gå och lägga sig efter midnatt och stiga upp ett par timmar senare och genomföra gryningsbönen. Så länge man inte har för avsikt att medvetet fuska kan man komma undan med det mesta, som jag har förstått det hela. På samma sätt som man får äta fläsk om man svälter och dricka något med alkohol om man riskerar att törsta ihjäl, och inget annat finns.

Men att svälta eller att man skulle riskera att duka under av törst är väl föga troligt här, så någon grisfest blir det nog inte mer för mig.

När det händer saker runt omkring, så blir min stackars blogg lidande. Just nu känns det som att jag på något sätt har arslet fullt av saker jag måste göra. Det är jobb och det är plugg. Det är förberedelser inför resan och det är stora militärövningar. Det är folk jag måste besöka innan jag åker och jag måste passa på att göra sånt som är haram innan det är försent. Jag måste också sitta och göra ingenting där i mellan.

Det är inte utan att jag får lite panik. Jag fattar inte hur jag ska få ihop till och från. Men det är mindre än tre veckor kvar nu, så det är bara blunda bita ihop och köra järnet och bara njuta av den tiden jag får i Malaysia. Även om den resan kan tänkas bli fartfylld och med alla nya intryck som ska tas in, så borde jag väl ta semester efter semestern också.

Det är redan den 20:e Maj. 15:55 den 7:e Juni sitter jag på planet och är på väg till Doha på den arabiska halvön, och 21:25 den 8:e lokal tid är jag i Kuala Lumpur igen. Det är helt fantastiskt. Efter ett drygt halvår, som verkat så överdrivet långt under den långa kalla vintern, är jag där igen. För att se om kramkuppen lyckas bättre den här gången.

Men först… Fullt ös!

Vilken fantastisk dag det inte riktigt har visat sig vara än. Jag är nämligen lite småtrött, vädret är ganska grått och jag ville inte stiga upp när klocken inte ringde. För jag kunde mycket väl försovit mig. Jag hade satt klockan på 10:00 och den ringde säkert någon gång, då jag hade lagt under madrassen nere vid fötterna, men låg uppe på mitt nattduksbord när jag vaknade en halvtimme efteråt. Det kan ju vara min Poltergeist som bråkar med mig, då denna troligtvis också har blivit alldeles till sig av lycka när jag skaffat en ny telefon, och ägnar alla mina sovande ögonblick till att leka med telefonen. Poltergeisten, som vi kan kalla Bengt, blev nog lite förskräckt när mitt alarm börjat ringa tidigare än den sa att den ska göra det, det är ju en sån där smart sak, som ska väcka dig när du är mest vaken. Förskräckt har Bengt då stängt av alarmet och lagt telefonen på nattduksbordet för att försvinna i ett moln av fis.

Det var i alla fall historien jag hade tänkt dra för chefen om jag hade missat dagens möte. För dit ska jag vid 14-tiden idag. Jag förstod inte riktigt vad som ska avhandlas egentligen, mest bara att det ska avhandlas något och det hade med kassinsättning att göra, tror jag att jag hörde när jag talade med honom i mitt sömndruckna tillstånd. Sen har jag mina egna idéer om vad mötet kan bjuda på:

• Det ska hållas en Parad i min ära, och de behöver gjuta av mitt ansikte för att bygga världens största slickepinne med mitt fagra ansikte som modell.
• Chefen har tröttnat lite på att vara VD och tycker att jag ska ta över.
• De har beställt alldeles för mycket whiskey, och behöver någon vänlig själ som kan befria dem från detta.
• Eller så vill de bara ge mig ytterligare någon arbetsuppgift.

I övrigt så ska jag ägna min sista lediga fredag innan semestern åt att besöka min faster Mona, i världsmetropolen Molkom. Där är det dessutom marknad på gång, den enda helgen på året som Molkom lever upp lite. Men just det var väl bara en lycklig slump.

Det är nu mindre än en månad kvar tills jag återvänder till Malaysia. Jag är tjatig, jag vet.

Sen är det inte meningen att jag skulle ha en så lång bloggsvacka igen. Jag har nämligen skrivit fyra utkast de senaste dagarna, som jag inte orkat skriva klart och publicera. Jag är lat, jag vet.

Vad jag har roat mig med istället är att jag igår faktiskt var iväg och vaccinerade mig inför resan. Jag gjorde ju inte det sist, vilket kanske var mindre bra, även om det slutade lyckligt. Men nu ska jag i alla fall inte komma hem som en Simpson och jag kommer inte att få en elak sorts Salmonella heller, så det blev en spruta i vardera arm.

Jag gick alltså upp ganska tidigt, redan vid 8. Så jag fick lite problem framåt natten, för jag tog aldrig någon tupplur. Jag var sanslöst trött! Sällan har jag känslan att jag bara skulle kunna lägga mig och somna. Inte ens när jag går och lägger mig sent efter jobbet. När jag kom hem och skulle slösurfa lite och ladda ner något trevligt att se på, så höll jag på att somna i stolen. Jag satte igång SVTplay och en dokumentär om laxens vandring i British Columbia, som jag sett tidigare och kröp ner i sängen. Jag somnade i stort sett så fort jag la huvudet på kudden. Jag undrar om det inte hade med vaccinationen att göra, att de hade några små biverkningar. För så slagen är sällan den här hjälten.

Inatt är det dock bättre.

Jag är en idrottsman. I lördags var det dags för final i min tidigare starkaste gren, fylla. Men dessvärre har jag drabbats av en långvarig formsvacka, som i stort sett pågått de senaste 4-5 åren. Precis som så många gånger den senaste tiden gick in med allt jag var värd, för att återerövra tronen som ölhäfvandets konung. Jag var med andra ord överdrivet övertänd, vilket föranledde en stadig fylla efter sisådär 4 minuter och hjärndödhet efter knappa timmen.

Det var kul så länge det varade. Tyvärr var inte minnesförlusten så fullkomlig som jag hade hoppats, såhär i efterhand. För det sista jag minns är hur jag kommer hem. Tror jag. Men nyckeln passar inte i ytterdörren, eller som jag den första kvarten tror (Med all rätt) -  att jag är för full för att få in nyckeln i hålet. När jag börjar leta runt efter något att slå in rutan med, så ser en “granne” min begivenhet och låser upp åt mig. Väl inne tycker jag att det ser konstigt ut. Dörrarna var annorlunda, i synnerhet en dörr som jag reagerar på med en stor gul lapp. Den fanns inte där när jag gick. Ni förstår nog vart jag vill komma. Jag listade lyckligtvis ut att jag befann mig i fel hus! Nyckeln passade nämligen alldeles utmärkt ett par hus längre nedåt gatan.

Söndagen spenderade jag i horisontellt läge fram till ungefär 9 på kvällen, lyssnandes på ljudbok, “En medborgare höjd över varje misstanke”. Ömsom sovandes, ömsom lidandes, endast avbrutet av vattenintag och toalettbesök. Måndagen var densamma, även om jag mådde desto bättre. Men i och med att äckliga vidriga, hantlangare till solnas satar besegrade mitt älskade Kalmar och den fullkomliga uppgivenheten var ett faktum. Igår och idag har jag således haft sorg. Igen.

Men det finns lite positivt att ta med sig ur detta. Dels hade jag feber på lördagkvällen och en begynnande förkylning, men den var spårlöst försvunnen efter dunderfyllan. Sen såg jag lönesebeskedet idag och trodde att det hade blivit något tokigt. ca 40000 före skatt. Men sen såg jag att min kära chef hade lyssnat till min begäran och gett mig semersterlönen tidigare. Men det gjorde mig i alla fall alldeles glad i själen. Perfekt inför kvällens arbete, och den första natten av sju.

En annan fantastiskt kul sak är att min kära faster Mona ska gifta sig nu i Juli!  

Nu är det dock dags att jobba lite. Tack och hej!

Nu känner jag mig ganska nöjd måste jag säga. Jag har precis fyllt i utträdesblanketten till Svenska kyrkan. Något som jag tänkt göra i flera år, men aldrig kommit mig för. När jag deklarerade häromdagen blev det också mer angeläget än tidigare, det var 1800 som kyrkan tog av mig. Helt i onödan. När jag sedan såg det fantastiska avsnittet av uppdrag granskning, som jag hade tänkt att skriva mer om sen, så insåg jag att jag faktiskt är med och betalar den prästens lön. Det vill jag sannerligen inte vara med om! Om ni inte sett programmet så ska ni definitivt gå in på SVT play och se själva, så förstår ni vad jag menar. http://svtplay.se/v/1939668/uppdrag_granskning/del_9_av_22

Men som sagt, jag hade tänkt skriva mer om det vid ett senare tillfälle. Annars har energin den här arbetsveckan varit betydligt högre. För på något märkligt sätt så är skillnaden på 6 och 8 nätters ledighet enorm! 6 känns rätt lagom, men är utvilad med ändå inte helt förslappad. Men när man varit ledig i åtta nätter så känns det hemskt att börja jobba igen, ett märkligt fenomen. Det är som att gå i sirap och man hinner inte riktigt komma igång förrän man äntligen är ledig igen. När jag började i onsdags kväll så var jag däremot på ett märkligt gott humör, som i och för sig kan kopplas till att jag precis sett ovan nämnda uppdrag granskning.

Men samma sak har gällt alla tre kvällar än så länge, trots att jag inte sovit riktigt som jag brukar. I onsdags vaknade jag redan vid 9-tiden på morgonen och tog aldrig den tuppluren som jag kanske hade behövt innan jobbet och i morse vaknade jag strax innan 13, på grund av en konstig och obehaglig dröm, som jag dock inte minns något av, förutom att jag kom ihåg att jag drömde och att det var olustigt. Så fyra timmar blev det inatt, men lika glad är jag för det, trots att jag även denna gången hoppade över tuppluren.

Så nu sitter jag här och väntar in lite gäster innan jag ska kasta mig över dammsugaren och börja göra lite nytta igen. Men det är ovanligt lungt på helgerna nuförtiden, samtidigt som onsdagar och torsdagar blivit ovanligt livliga. Ännu ett märkligt fenomen.

Jublet kommer sig naturligtvis av att jag gör sista natten för den här veckan nu, och har knappt 6 timmar kvar innan jag kan få sitta och konstant pilla navel i ännu en knapp vecka. Det är en underskattad hobby, måste jag tillägga. Det är en härlig känsla att gå till jobbet och veta att man bara ska avverka en natt till innan det är över för den här gången. För sju nätter i sträck är ändå lite jobbigt, främst mentalt tror jag.

Sen funderar jag på om jag ska försöka övertala min morfar att det är bättre om jag tar besöket nästa gång jag är ledig. För efter en snabb koll på kontot tidigare, så har jag insett att det blir svårt att finansiera en bussresa tur och retur till urskogen innan löningen kommer den 25:e.

ca 330 kronor har jag haft kvar sedan en dryg vecka tillbaka, efter att ha tömt kontot för att betala flygbiljetten och betalat en skuld från typ 2006, som jag trodde var betald. En gammal telefonräkning, på 1600 spänn. Måttligt upphetsande, minst sagt. Men jag ser det positivt, nu kan det verkligen inte finnas några fler okända skulder, och i augusti har jag betala tillbaka återkravet på 17000 till CSN-djävlarna, som sargat min stackars ekonomi det senaste året.

Fast å andra sidan så kunde det varit mycket värre, då jag på två månader sparade ihop till en tur och returresa till Malaysia. Även om det förvisso var två ovanligt rejäla löner jag fick, som inte lär upprepas i år om inte min gode nattkollega bestämmer sig för att ta lite semester i år också. Så att man får spendera galet många sommarnätter här på hotellet. Vilket möjligen inte vore helt fel, ur en strikt ekonomisk synvinkel.

Luktar fisen Durian, eller luktar Durian fis? Det är frågan...

Sen måste jag berätta en knepig sak. Det handlar om mina fantastiska fisar. Jag är jäkligt fascinerad om jag ska vara ärlig, för variationen är helt otrolig! Men det lustiga var i förrgår och igår, när jag var gasig i största allmänhet och släppte väder då och då, på strategiskt utvalda platser. De luktade PRECIS som Durian. Det är en tropisk frukt från Malaysia som är känd för sin unika doft (eller odör), vilken inte går att förväxla med någonting annat. Men det leder mig in på ett filosofiskt dilemma. Är det Durian som luktar fis, eller är det fisen som luktar Durian? Ungefär som frågan om vilket som kom först; Hönan eller ägget…

Jag har inte kunnat släppa det där.

Jag fördrar dock de tillfällen då min överkonsumtion av kaffe leder till att jag släpper lös en aromatisk dimma, som doftar som nyrostade kaffebönor. Det är onekligen fascinerande.

Klockan är förvisso 20:20, men likförbaskat sitter jag med morgonens första kopp kaffe, allt medan jag ser på herrstafetten. Hur kommer det sig då? Undrar du kanske. Jo, det råkar vara så att jag tog mig en tupplur igår kväll. I 5 timmar, hej smartskaft! Så du kan ju tänka dig hur otrött jag var då jag försökte somna imorse. Men jag gjorde ett tappert försök. Men precis när jag ska somna så håller de på att frakta bort all snö från gatan utanför! Ett satans oväsen. Det fanns inte en chans att jag skulle somna. Inte förrän jag sett klart Sherlock holmes, en dokumentär om dinosaurier och halva Avatar så lyckades jag somna till. Klockan var väl 14:30 sist jag kikade.

Jag hade väl mer eller mindre skitit i vilket, om det inte vore för att det råkat vara idag som jag ska bege mig till jobbet igen för 7 nätters hårt arbete. Jag hatar att sova såhär länge innan jobbet, för det känns liksom som att den enda fördelen gentemot er andra dag-drönare går upp i rök. Alltså att jag inte behöver sätta klockan på väckning, och att jag är pigg som mört när det är dags att börja jobba. Idag kommer jag istället ha morgonhumör, på kvällen.

Det enda som kan reparera detta är ett OS-Guld. Så se nu för fan till att vinna, skid-muppar!!

Jag sitter nu med baken parkerad i repan. De sista gästerna har kommit in och jag har precis dammsugit, skurat och donat. Jag roade mig nyss med att titta på hur långt min skärm hunnit komma med posten och den är redan i örebro. Något som får mig att hoppas på att det är dags att hämta ut skrället efter det att jag har vaknat imorgon! (eller idag) Tänk vad härligt.

Det är nu natt 9 av 14. Några större trötthetstecken kan jag inte uppvisa, utan är förvånansvärt pigg och alert. Jag brukar nog till och med vara slöare när jag går på mitt första pass efter en 6 dagars ledighet, vilket gör att jag inte alls fruktar de återstående 5 nätterna på detta till synes mardrömslika pass. Men jag satt en stund och funderade på huruvida en ledig natt hade get mig mer eller mindre energi, kontra dess belöning i form av lön. Då slog det mig. Jag hade ju egentligen inte varit ledig en dag, då jag fått en natt fri från arbete. Vad an detta, kanske ni undrar?

En vanlig dagarbetare går upp på morgonen, jobbar och är hemma på kvällen. Går sedan och lägger sig och har en hel dag att göra som han behagar. Sen går han och lägger sig och då han vaknar igen är det dags för arbete. Säg att han är ledig den 2:a, så jobbar jag den 1:a och den 3:e.

Nattisen däremot, han hoppar på sitt pass den 1:a, jobbar till morgonen den 2:a, då han också sover bort stora delar av den dagen. Den 3:e början han att jobba igen. Således är en ledig natt ingen ledig dag över huvudtaget!

Genom detta logiska resonemang så är det hade det helt klart varit ekonomiskt ohållbart att låta bli denna natt, som ändå inte hade gett mig någon helt ledig dag, utan bara ett magrare lönebesked. Varför jag inte kan känna ett uns av bitterhet över att jag fick ta den här natten också, utan jag är snarare tacksam över att jag inte lät mig luras!

Det leder till att jag funderar över varför i hela fridens namn nattportier inte får natt-ob, då man bara jobbar natt. (Jobbar man däremot dagpass också, så får man natt-ob) Det känns lite som att världen lever i tron om att nattportiern ligger bakom receptionen och sover under större delen av sitt pass. Nog finns det väl de som ännu gör så, och kanske inte de ska ha natt-ob. Men de som trots allt är vakna och utför uppgifter som inte bara består av att låsa upp dörren och ge gästen sin nyckel. Som i vårt fall, med städning, tvätt, disk, frukostförberedelser mm. För att inte tala om det viktigaste! Ansvaret. Det är i regel ett ensamarbete, där du skulle kunna råka ut för alla möjliga situationer, utan att ha någon annan som kan assistera dig.  Poängen är i alla fall att vi inte ligger på en madrass och sover tills dess att vi blir avbytta. Utan det är helt vanligt nattarbete, som dock ger lite extra tid åt navelpilleri, jämfört med att stå i en fabrik. Men det syns ju också på lönen.

Men det orättvisa i mina ögon är följande;
Jag jobbar i en bar, mellan 20-04. Då får jag natt-ob mellan 01-04.
Jag jobbar i en hotellreception 22.30 – 06.30. Jag får inte natt-ob.
Likaledes är det uppenbarligen lika obekvämt att jobba dagpass på en söndag, som det är att göra nattpasset samma söndag.

Vilka tider är mest obekväma?

“Obekväm arbetstid
Du ska ha tillägg på lönen när du arbetar obekväma arbetstider, OB- ersättning
Måndag – fredag, kl. 20.00 – 06.00       18.75 kr
Lördag, kl. 16.00 – 06.00                     18.75 kr
Söndag, kl. 06.00 – 06.00                    18.75 kr
Alla dagar, kl. 01.00 – 06.00                35.25 kr * (18.75 kr + 16.50 kr)
(*ob-ersättning vid nattarbete gäller ej personal som stadigvarande arbetar nattjänst i hotellreception och huvudsakligen har sin arbetstid mellan kl. 00.00-07.00)”

Från hotell och restaurangfackets hemsida, www.hrf.net

Nu har jag kommit till jobbet, en halvtimme tidigare än vanligt. Det jäkligaste är dock att jag i stort sett har att se fram emot 2 veckors arbete, med bara en ledig natt om 8 dagar. Det ska väl dock tilläggas att jag hade kunnat ha två lediga dagar, men jag kände att det var lika bra att tjäna ihop så mycket kosing som jag bara kan. Lyckligtvis gjorde min Black Ribbon-kur susen, även om jag inte känner mig 100% riktigt än så har näsan slutat rinna och luftvägarna är betydligt mindre irriterade än tidigare.

Inatt verkar det bli väldigt lungt och skönt i alla fall och jag hoppas verkligen att det fortsätter såhär tills dess att de här två veckorna har passerat. Mitt fokus är helt och hållet inställt på den 25:e september, då det lär klirra ordentligt i kassan, efter att ha gjort 21 nätter på en och samma månad. Då blir det till att lägga undan fickpengarna till resan, då flygbiljetten med råge redan är ihopsparad.

Sen väntar jag dessutom in 1700 i skatteåterbäring som bör komma i dagarna, vilket hjälper den tämligen skrala augustilönen lite på  traven. Sista avbetalningen på en tråkig skitskuld är den här månaden också, vilket kommer frigöra sisådär 700 i månaden framöver. Sen är det bara CSN som mjölkar mig på penningar i knappt ett år till, innan jag kan ge dem fingret och tacka för mig. Det känns liksom som att man verkligen är på gång nu!

För att inte tala om vilken kontrast det är jämfört med socialbidraget man fick leva på under så lång tid. Nu när man aldrig behöver gå till hemköp och inhandla två kassar nudlar, enbart för att försäkra sig om att överleva till nästa utbetalning. (Som kunde komma lite när som helst, beroende på humör hos handläggaren) Nu när man inte längre anser att två kassar tomburkar är en smärre förmögenhet. Utan snarare pantas bara för bli av med dem. Eller när man slipper sälja av det gottigaste i sedel och myntsamlingen, för att kunna göra något utöver det vanliga. Men framför allt, att man slipper känna sig som en snyltare eller samhällsparasit!

Det är detta jag ska intala mig själv, varje gång jag tycker att det känns lite motigt att vandra till hotellet för en natts arbete. För ett jobb är sannerligen få förunnat i dessa bistra tider.