Jag är tillbaka i ekorrehjulet igen, dagarna går på rutin och nätterna likaså. Malaysia känns plötsligt avlägset igen, som en dröm som sakta glöms bort och ersätts med vardagliga bekymmer som vad jag ska äta och vilka pizzor det är fläsk i, samtidigt som Kalmar FF inte mäktar med att göra mål mot ett gäng moldaver. Min kära Diana är plötsligt förpassad till samma ställe som hon, med få undantag, alltid befunnit sig – på en datorskärm, i form av en bild och ett användarnamn. Det känns lite vemodigt. Att man återgått till en vardag här hemma, utan att kunna träffa den man ska gifta sig med, förrän några veckor innan det är dags. Om ett år. Det är 12 månader. 52 veckor. 365 dagar.

Sen är det i vissa avseenden alldeles för kort tid! För någon som tjänar alldeles för lite, har alldeles för många gymnasiepoäng att plugga upp och behöver ta ett jobb till. Vinna supervinsten på lotto kan jag ju inte heller göra, dels för att det i praktiken är 100 gånger mer sannolikt att jag träffas av blixten, men framför allt att det är haram. Vilket är lika bra, egentligen. Släkten är så liten, att de få släktingar jag har gör sig bättre vid liv än att trilla av pinnen och efterlämna något arv, och inte heller lär det finnas några okända stenrika åldringar utan arvingar i min släkt, som skulle kunna överraska mig.

Men det är tur att jag anävnde kameran ganska flitigt nere i Malaysia, så att jag kan sätta mig ned och titta på alla bilderna och inse att det faktiskt inte var någon dröm,  utan att det var på riktigt. För när jag tänker på Malaysia, så tänker jag på Pandora, du vet den fantastiska planeten i Avatar. Fast Malajerna har inte lika långa svansar förstås, lite mer kläder och jag har ännu inte behövt tämja någon tokigt elak och flygande jätteödla för att vinna släktens gunst. Men det finns onekligen likheter i där de sover. Och för att inte tala om naturen! Och de stora kulturella skillnaderna. Men förhoppningsvis ska tiden gå fort framöver, med allt som måste göras. Så att jag inte ska behöva duka under, innan året har passerat.