32 timmar är det kvar tills tåget mot Arlanda går. Det börjar verkligen brinna i knutarna nu. Trots att jag har packat och donat så har det inte hunnit bli verkligt än, utan det är fortfarande lite overkligen. I synnerhet på grund av att resfebern inte riktigt har infunnit sig ännu. Det är en märklig känsla. Det har bara flytit på, och med en miljon saker i huvudet är risken överhängande att jag får tok-panik någon gång det närmsta dygnet.

Men nu är jag lugn som en filbunke. Lyckligtvis har jag också tågpersonalen som jag ska åka med, boendes här på hotellet. Så med en knapptryckning så kan jag nog se till att de inte försover sig i alla fall. Jag drar helt enkelt igång brandlarmet innan jag åker. Muahaha!

Och om det skulle bli något strul på vägen, så känner jag ju tågpersonalen lite, så då blir de säkert mer medgörliga än annars. I’m well connected, you know. I alla fall inbillar jag mig det, så att jag ska slippa oroa mig för dessa otroligt opålitliga tågen.

08:22, imorgon (!!!!!!!!!!!!!!!). Då är man på väg. Eller, på spår, rättare sagt.