Nog för att man har hört talas om diverse fall av vanvård av äldre lite här och där, personalbrist, dåliga arbetsförhållanden, fan och hans moster. Men nu har de alltså börja ransonera kaffet i någon form av absurd besparing. Jag kan verkligen inte förstå hur det ens kan komma på tal. För hur mycket pengar sparar de egentligen in på detta, en tusenlapp i månaden? Det är sannerligen ovärdigt. Värre blir det då man tittar på vad kommunchefen i Timrå tjänar (2009), 70 000 kronor i månaden. Jag tror bestämt att jag har hittat lösningen på bristen på kaffepengar. För i samma lista har vi kommunchefen i Malung-Sälen, som drar in 40 000 kronor i månaden. Han/hon överlever nog säkert.

Själv är jag koffeinist så det bara stänker om det. Skulle jag säga att jag drack en kanna kaffe om dagen, så hade det varit en underdrift. Jag kan bara föreställa mig hur förtvivlad jag skulle bli om det skulle ransoneras på den enda hobby jag skulle kunna tänkas ha på äldre dar, att dricka kaffe. 2 koppar kaffe är alltså en på morgonen och en på eftermiddagen. De får inte heller mer än ett glas mjölk eller två bröd på morgonen. 2,5 deciliter mjölk räcker nog inte ens åt det jag använder i mitt kaffe. På morgonen.

Det är onekligen inte utan att jag börjar inse vilket bra beslut det kommer visa sig vara att emigrera. För vem kommer våga bli gammal här? Fortsätter de skära ner i samma takt, så har vi innan jag skulle bli pensionär infört åldringsläger. För om personalen nu ska tvingas stå och mäta upp mjölken och räkna serverade kaffekoppar, så har de inte långt kvar till att bli nedbrutna och utomordentliga lägervakter. Hellre än att att få mitt kaffe indraget så hade jag sett att vi införde ättestupan. Hellre får jag alltså en spark i mitt taniga gamla arsle, ut för en ett stup så att jag kan lämna jordelivet med lite stil, än att ovärdigt och utan kaffe sakta duka under. Efter att ha betalat för välfärden i hela mitt liv.