Att jag inte har alla hästar hemma, är det nog många som har förstått. Men hur illa ställt det är, är det nog inte många som begriper. Jag tänkte på det igår natt på jobbet, då jag var på ett tämligen gott humör kring 3-tiden och pysslade med än det ena och än det andra. Dels kan det ta 10 minuter för mig att hämta någonting i köket och gå ut med i matsalen. Då jag glatt knallar in i köket, med tankarna någon helt annan stans. Ibland står radion igång och då kan det hända att jag, fullständigt emot allt som jag står för i vanliga fall, sjunger och skuttar runt i något som med lite fantasi kan kallas dans, vilket gör att jag helt glömmer bort vad det var jag egentligen skulle göra. Det i sin tur leder till att jag förbannar mig själv, högt och på… Hör och häpna.. En halvkass variant av skånska. Efter att ha skuttat tillbaka in till matsalen kommer jag på vad det var jag skulle hämta, problemet är dock att jag glömmer det lika fort igen och inser det när jag är på väg till soprummet och kommer på att det inte finns någonting alls som jag skulle kunna tänkas göra där.

De här galenskaperna brukar infalla runt 2-3 på natten, varje gång det är lungt och gött på hotellet och humöret är bra. Jag blir lika förvånad och irriterad varje gång, och bannar mig själv. På fånig “hipp-hipp skånska” ännu en gång. Jag är så fantastiskt tacksam över att vi inte har video övervakning eller några andra som springer runt här nere om nätterna, för då vete tusan om det inte blir tvångströja och antipsykotika.

Just därför passar jag på att träda fram här i bloggen och avslöja all den galenskap som jag ventilerar här om nätterna. Om den dagen kommer, då jag till min stora förtvivlan blir tagen på bar gärning, när jag sjunger på skånska och dansar med golvmoppen.