Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag är så otroligt omotiverad just nu! Allt härleder jag till att jag varit ledig alldeles för länge. Kroppen har gått in i någon sorts konstant viloläge, och starten på den här arbetsveckan kändes tämligen värdelös, då torsdagsnatten bjöd på än det ena och än det andra. Som spyor i handfat, misslyckade blåsningar och andra fantastiska uppenbarelser.

Att jag sedan har gått och varit orolig över att Malaysiskan tycktes ha försvunnit spårlöst, gjorde att det hela kändes än mer hopplöst. Lyckligtvis fick jag livstecken från henne igår och det fanns en naturlig förklaring till hennes försvinnande. Dels hade hennes mobiltelefon gått sönder förra veckan och dels hade hon rest till hennes hemstad för att fira hennes systers förlovning. Tack och lov. För det var en hel del som for igenom mitt huvud när hennes telefon var avstängd och hon inte var på jobbet. För en gångs skull kunde jag inte komma på något som jag eventuellt hade kunnat ha gjort eller sagt för att uppröra denna flicka, då inga grodor, för en gångs skull, har hoppat ur min mun den senaste tiden.

En intressant detalj är att båda hennes systrar ska gifta sig i år. Och som det ser ut i dagsläget kommer Malaysiskan att göra detsamma året därpå. Det blir mycket att stå i för hennes familj. Förhoppningsvis kommer jag att kunna vara med på något av dessa bröllop, så att jag får se hur det kommer att gå till.

Men jag har insett att det är dags att spara så mycket som man rimligtvis kan framöver. Och den här månaden blir ett klockrent exempel på hur jag ska kunna leva snålt. För jag gjorde en grav misskalkylation inför den här månaden. Då jag fick en sämre lön än vanligt i december, på grund av att jag var i Malaysia, så fick jag tänka till lite. Sen kom en elräkning på 1200 som gräddan på moset. Hur som helst hade jag fått ett par extra slantar på jul och födelsedag, som uppgick till runt en 1000-lapp. Perfekt, tänkte jag. Då jag hade sådär 2000 riksdaler på kontot kvar att leva på under januari. Det skulle räcka gott och väl. Därför kunde jag köpa mig 4 GB RAM-minne till min dator för pengarna som jag fått, och då är det värt att leva lite snålt. Men när jag senare tittade till konton, som jag i övrigt inte hade rört. Så fanns där bara en tusenlapp. Då visade det sig att jag hade glömt bort att räkna med pengarna som dras på autogiro varje månad, till bredband, a-kassa och fack avgift, på sammanlagt 970:-. STJÄRT!

Så jag får verkligen tömma frys och skafferi den här månaden, om jag ska kunna fixa en hel månad på 1000 kronor. Men jag har fortfarande drygt 300 kvar, så nog kommer det att kunna gå bra. Även om det inte är så angenämt, så vet jag hur man lever snålare än snålast.