Det är förmodligen den stora anledningen till att jag inte bloggat som jag borde. Jag har varit helt fast i spelträsket helt enkelt, där jag försökt skapa en supermakt av gamla Sverige under tiden 1399 till 1820. Problemet är att det går väldigt långsamt, det tar ett par dagar att ta sig igenom de där åren, då jag på mitt senaste spel bara tagit mig till 1760-talet. Men det är ett fantastiskt spel!
Jämfört med tvåan så har spelet blivit betydligt bättre på nästan allt. Jag minns att jag kikade på spelet hos min gode vän Juckpuck i somras. Men jag blev sådär måttligt upphetsad, i synnerhet när han berättade om hur övermäktigt Ryssland hade blivit. Men också när jag tyckte mig se att grafiken tagit ett steg tillbaka! Det första bekräftades i spelet jag spelar nu. Ryssen är tamejtusan galet stark, det var de förvisso redan i tvåan, men nu är de inte alls lika underutvecklade som då.
Men vad är då bra? Jo.
- Alla nya byggnader du kan bygga i dina städer. Det är nog 12 stycken att välja på nu, jämfört med de 3 du hade tidigare.
- Olika typer av soldater och skepp. Nu är det inte bara så att du bygger infanteri kavalleri och artilleri. Nu kan du välja vilken typ du föredrar. En viss sort kan vara bättre på att ge eld, chock eller manöver, samt defensiva eller offensiva.
- Du kan rekrytera Generaler och Amiraler, eller göra din monark till fältherre.
- Dina kolonier och missionärer fungerar på ett betydligt enklare sätt. Missionären står och predikar tills dess att provinsen har konverterat, istället för att du ska behöva skicka en ny varje gång den misslyckas. Kolonierna växer mycket snabbare. Du behöver i princip bara skicka en kolonist, sen kan den på 18 år utan din inblandning vuxit till en stad. Det kostar däremot pengar varje månad att hålla kolonierna i gång, hur mycket ställer du in med en enkel slider.
- Du kan anställa rådgivare. Som är experter på vissa saker. Vissa kan till exempel hjälpa till så att du höjer dina inkomster. De är olika bra och dör tyvärr bort.
- Du kan storma en befästning redan från första början. I tvåan var du tvungen att vänta tills dess att du uppnått land-teknologi 5 innan du kunde greja det. (Ooootroligt frustrerande.)
- Har du ägt en provins i mer än 50 år, så räknas den in som en av dina naturliga kärnprovinser. Har du en kärnprovins ägd av annan stat, men inte brytt dig om att kriga om den på 50 år, så förlorar du rätten till densamma. (Förutom de kärnprovinser som finns från spelets början)
- Rebellerna har hela tiden ett syfte. Antingen vill de sänka skatterna, skapa en ny stat, eller återgå till sina gamla herrar.
Saker som jag inte tyckte lika mycket om.
- Samtidigt som jag gillade vissa förbättringar med kolonierna, så avskyr jag försämringarna! Kolonierna har alltid varit mitt trumfkort i de tidigare spelen. Mitt lilla Sverige visste precis när hur och vart jag skulle skicka mina svenskar till nya världen. Jag lyckades alltid få till ett väldigt trevligt imperium, innan Engelsmän och Fransmän fick upp ögonen för möjligheterna. Nu är hela det förbannade Nordamerika färdigkoloniserat innan jag ens uppnått en möjlighet att skicka kolonisatörer dit! (För nu får man med Naval-teknologin ett visst antal mil man kan skicka kolonister på, baserat på närmaste svenska kärnprovinsen) Detta trots att det finns hur mycket som helst att kolonisera om man väljer ett senare scenario. Ett enormt bakslag jämfört med tvåan, om du väljer att spela Sverige. (Det enda jag hunnit med än så länge)
- Vissa detaljer är väldigt svåråtkomliga. Jag begrep till exempel inte hur jag skulle Auto-sända handelsmän förrän långt in på spelet. (Det är hopplöst att hålla reda på det annars)
- Min dator är för långsam! Vilket gör att det tar sån otroligt lång tid att spela. Samt gör att det blir svårt att välja vissa saker i spelet, som att markera arméer, eller trycka på att starta bygget av byggnader i provinser. Vilket gör att jag blir tokig. (IzZzY tittar noga efter ett “riktigt” grafikkort)
Övrigt.
- Allianserna fungerar på ett helt annat sätt. Du kan vara allierad med samma land som din potentiella fiende är. Du kan dessutom hamna i en situation där två av dina allierade hamnar i krig med varandra. En knivig situation, som gör att du förlorar prestige och en allierad, vad du är gör. (Okej, jag hittade en bugg här. Man sparar och startar om spelet när förfrågan kommit. Vips så behöver du inte välja, då det är som att frågan aldrig kommit.
Fusk, jag vet…) - The holy roman empire. Det är den löst sammansatta allians av små tyska riken. I tvåan fanns den, men den gjorde ingenting. Totalt onödigt egentligen. Nu har den dock fått en funktion! Förklarar du krig mot en medlemsstat så kommer kejsaren (ofta Österrike) och per automatik gå med i kriget mot dig. Du kan också välja att en provins i ditt land ska gå med, eller gå ur “unionen”.
Så här ser det ut!
I spelet ovan har jag precis utkämpat ett hårt krig mot Ryssland. Där jag till en början hade enorma framgångar, då Ryssen med största sannolikhet befann sig i syd för att slåss mot turkarna. Jag fick ihop ca 100 000 man som traskade in och piskade stjärt, innan ryssen fick upp sina monsterarméer. Då hade jag tagit ett tjugotal provinser och förintat ett antal medelstora ryska arméer. Men deras numerära övertag slog av den Svenska krigsmaktens ryggrad, och när jag förlorat två hela arméer med drygt 20 000 man vardera och fått fått två stycken krossade såpass att det bara återstod en fjärdedel, så tvingades jag sluta fred. En fred som jag inte är fullt nöjd med. Jag vill ha de föredetta danska provinserna, samt Riga och Kurland. helst ostpruissen också. Dock fick jag trots mina enorma framgångar till en början, bara ihop ca 30% i warscore. Det räckte till att få Själland. Men jag förstod att Ryssland skulle köra över mig om jag inte slöt en snabb fred till min fördel. Då min allierade Österriske, till min stora besvikelse, verkade måttligt intresserad av en fullskalig offensiv. Jag har massor med pengar nu, som inbitna EU-spelare ser. Det är det jag sparat ihop, för mitt kommande stora ryska uppföljningskrig.
(btw, jag har kolonier också, som jag snodde av Normandie. Det är där Surinam och Franska Guynea ligger idag, samt på Madagaskar, Zanzibar och två provinser på sydost-Afrikas fastland)





