IzZzY – En skitblogg

Jag blev nyss delägare i en ko. En sjundedel. Just nu är jag mitt bland gummiträd, och min ko klarade sig dessvärre inte. Det positiva är dock att den kommer att gå till välgörenhet. Vilket är hela poängen med denna högtid, att man slaktar en ko och ger köttet till de fattiga. För att hedra Profetens Ibrahim (Abraham), när han var beredd att offra som egen son för Guds skull.

Men själva slakten är en ganska obehaglig upplevelse…

Det första som slog mig när jag passerat gränsen och åkt ytterligare några timmar på väg till byn, var hur fint vädret var. Inte en droppe regn på hela resan. Är detta en monsun så är den ganska beskedlig.

Men väl framme hos svärföräldrarna så såg jag bevis på hur hårt det trots allt regnat tidigare. En stor del av den bambu de planterat som skydd mot floden hade kraschat och låg nu som en knepig halvö däri. Avståndet från huset till kanten på ministupet är en meter just nu. Lite obehagligt då det kan räcka med några kraftiga skyfall till för att delar av huset ska trilla i.

Och regnet kom som ett brev på posten en timme efter att vi kommit. Kraftigt monsunregn.

Sa jag att resan till slut tog 12 timmar! Galet… Bilkö, med få undantag, hela vägen.

Vi sitter i bilen på väg till Kelantan just nu. Eftersom att de alla flesta åker hem till hembyn när det är hari raya, och att de flesta i Kuala Lumpur faktiskt kommer från andra delar av landet så blir det helt fantastiska bilköer på vägarna ut ur KL. I synnerhet till Kelantan… 3 timmar har gått, och vi har väl haft en medelhastighet på 15 km/h. Så fantastiskt frustrerande! Ändå lämnade vi lägenheten vid 0030, då det borde vara lugnare mitt i natten. Tyvärr tände väl en miljon exil-kelantaneser samma sak.

Tur är att jag har bok 5 i serien a Song of ice and fire, a Dance with deagons som ljudbok. Så att resan inte blir helt olidlig. Men stackars Diana får köra, något som måste vara ännu värre än att sitta bredvid och lyssna på ljudbok…

Imorgon är det dags för oss att bege oss till Kelantan igen. Då det på Söndag är Hari Raya Haji, som är den andra av de två stora muslimska högtiderna. Den handlar om att man firar Abrahams villighet att offra sin egen son för guds skull, en historia som även vi i den kristna världen känner väl till. Det är också nu som man bör vallfärda till Mecka, varför man i Malaysia kallar det för Hari Raya Haji som betyder Hajj celebration day. Hajj är alltså vad man kallar vällfärden. Det var också just då som jag för första gången kom till Malaysia för två år sedan. Tiden går fort när man har roligt!

Första gången jag var där hade det precis varit stora översvämningar som lagt sig dagarna innan jag kom dit. Detsamma håller på att hända nu. Vi fick höra att floden hade eroderat bort allt fram till själva huset, vilket skulle innebära att floden krävt sådär 10 meter extra efter de kraftiga monsunregnen. Bara i november regnar det lika mycket i Kelantan, som det gör på ett år i de mest nederbördsrika delarna av Sverige. Och mer har det blivit den senaste tiden, troligen på grund av den globala uppvärmningen… Så nu får vi bara hoppas på att huset kommer att klara sig.

Ikväll blir det matlagningen, då två lasagne(r?) ska lagas, och fraktas till Kelantan och kanske lite småkakor. Den ena ska säljas och den andra blir för eget bruk.

Så som det har en tendens att se ut i Kelantan varje år vid den här tiden, numera...

Dagen har inte bjudit på så mycket, då Diana låg och trynade fram till halv ett idag. Men det får hon vara värd, då det är den enda dagen som hon kan göra det, annars måste vi gå upp relativt tidigt varje dag.

Men medan hon låg och sov så var jag ut en sväng, och kikade runt på området. En tur in på den lilla jourbutiken och sedan förbi poolen. Där gjorde jag den makabra upptäckten att det fanns en tio meter långt blodspår på väg in till lekplatsen. Som taget ur en skräckfilm så var det barfota fötter som lämnat sina avtryck. Det är inte utan man undrar vad som hänt…

När hustrun vaknat så så högg hon tag i dammsugaren och jag ställde mig i köket och gjorde hallongrottor. Mums. Det kanske blir något för vårt fika-ställe…

Nu ligger vi i soffan och sett på tv. Livet är gott.

Som plåster på såren, för mitt praktiskt taget obefintliga bloggande de senaste månaderna, så kommer här en video där jag bjuder er alla på husesyn. Uncut from Kuala Lumpur, Malaysia.

Ja, jisses det har hänt en del sen jag senast skrev här. Jag har ju lovat att jag ska skriva ett inlägg om bröllopet, så det ska jag försöka ordna, då jag äntligen fått bilderna från våra fotografer. Tills dess får ni hålla till godo med detta.

Men nu börjar det kännas lite som att vardagen äntligen har kommit igen. Om ett par veckor kommer Ikea- gubbar och sätter ihop vårt nya kök, och då är äntligen lägenheten färdig.

I övrigt så har jag börjat roa mig med att sälja svensk mat, och kanske kan det eventuellt öppnas ett ställe där malajerna kan avnjuta diverse kulinariska svenskheter. För invandrare har ju en tendens att öppna matställen, så varför inte.

Sen har jag precis köpt en ny mobil. Sonyericsson Xperia arc S. Vilken telefon!! Jag är kär. Jag får tacka min X10, som den senaste tiden tok-strejkat, och gjorde denna investeringen möjlig. Här betalade jag sådär 2800:- för den, med lokal garanti. Det mest fantastiska är att den är rosa! Det är tur att jag är gift, så att det inte blir några diskussioner om min sexuella läggning… Då jag redan innan ansetts tämligen feminin.

Så hela detta inlägg skriver jag med swipe, ( jag sveper bara fingret över tangentbordet och telefonen listar ut vilket ord jag vill skriva. Fungera överraskande bra!) ungefär lika snabbt som om jag gjort det på datorn. Allt det som var med min gamla Xperia finns kvar, och det som varit dåligt är borta samtidigt som galet många detaljer för telefonen till en fröjd för båda öga och själ. Ja, jag är nykär… Diana är svartsjuk.

Nåja, nu ska jag fundera på vad denna dagen ska bjuda på. Fredagsbönen ska jag åtminstone besöka om ett par timmar. Ingen skola idag, då det är lov för den indiska högtiden deepavali. Här är det fyra religioner som delar på högtiderna. Islam, kristendomen, hinduismen och buddhismen. Så man får ledigt lite då och då, när man pluggar eller arbetar Malaysia. Fantastiskt!

Jumpa lagi

Nu är det Ramadan, som många förmodligen redan känner till. Bor man här i Malaysia så är det svårt att undgå det faktum att många fastar. Så hela Augusti har vi gått upp mellan 4:45 och 05:00 för att hinna med suhoor, som är frukosten innan gryningen. Notera att det faktiskt inte är från soluppgång till solnedgång man fastar, utan från gryning till solnedgång. Vid ca 05:50 så börjar vi och bryter fastan när vi hör Azaan ca 19:30. Solen går upp först efter 7 på morgonen. Då får man alltså bland annat inte dricka, äta, röka eller göka förrän solen gått ned.

Här i Malaysia är det främst vätskebristen som jag tycker är svår att klara av, i alla fall om man på något sätt aktiverar sig fysiskt. Som i början på månaden när jag ville in till stan och växla och ta ut lite pengar, men var för snål för att ta en taxi till pendeltåget. Det innebar en promenad på 3,9 km, enligt min gps på telefonen. När solen stod som högst på himlen. Hett som som bara den! Sedan blev det en del gående i Little India, innan jag till slut åkte tillbaka igen, denna gången tog jag en taxi från stationen… Hur som helst var jag i stort sett svimmfärdig när jag kommit hem. Det är då man inte kan undgå att bli imponerad över exempelvis risbönderna som går runt på fälten hela dagarna, och alla andra fysiskt tunga arbeten som utförs, ramadan eller ej. För det är egentligen inte meningen att man, som jag, ska ligga på soffan och löka sig igenom denna heliga månad. Det ska vara jobbigt – det är hela poängen.

Anledningen till att muslimer fastar på Ramadan är för att låta oss känna på hur det är att vara fattig, detta för att man ska känna solidaritet med de behövande, och således känna sig manad att skänka till de bättre behövande. Samtidigt som Islam är en religion som till synes bygger på oändligt antal regler för hur man bör leva sitt liv, så har i princip alla regler sina undantag. Du bör inte fasta om du är sjuk, för ung, för gammal, ammar eller har mens. Helt enkelt så gäller det bara de som kan.

I onsdags fick vi äntligen lite prylar till hemmet. En spis med ugn, ett kylskåp, TV med sorroundsystem och en blueray spelare. Så nu börjar det så sakteliga hända grejer här i vårt hem. Det känns bra. Nu väntar jag bara på bilderna från bröllopet, som inte blivit klara än. Förmodligen så får de retuschera bort all svett i ansiktet på mig, så att det dragit ut på tiden…. Men det kommer, håll ut kära läsare. Annars så är ni välkomna att bli min vän på Facebook, och således se alla de bilder som finns där redan. En har redan tagit detta fantastiska initiativ. Det är också väldigt spännande att se vilka som läser här och inte tillhör de närmast sörjande, och som kanske inte kommenterar så frekvent.

Nåja, ha det gött nu! På återläsande.

Mycket har hant sen jag skrev har sist, bland annat gick brollopet av stapeln for en och en halv vecka sedan. Sa nu kan jag titulera Diana – min hustru. Den 25:e akte vi fran Kuala Lumpur till Guilin, och sedan till Yangshuo i sodra Kina. Jag hinner inte med nagon langre redogorelse just nu, men jag kan i alla fall saga att varmen overraskade oss bade. Det ar med rage varmare har i Yangshuo an hemma i Kuala Lumpur… Nastan olidligt till och fran, och inte ens natterna ger nagon svalka.

Men vad gor val det nar naturen gor att man nastan tappar hakan, och vart hotell ligger pa toppen av ett litet berg, med utsikt over Yangshuo, Li river och rummets fonster bjuder pa en helt sanslos utsikt over de unika bergen som denna delen av varlden bjuder pa. Helt oslagbart.

Hur som helst - Vi lever, vi ar gifta och vi har det fantastiskt bra har i Kina.

Det närmar sig! 8 dagar kvar till bröllopet, och ikväll så åker vi till Kelantan för att göra klart allt som vi kan innan det är dags att säga “ja”, eller snarare en fras som går ut på att jag accepterar äktenskapskontraktet och hur mycket bruden ska få i gåva, i en enda utandning, och utan att haka upp sig. Det är vad jag är mest nervös över. För lyckas man inte, så att alla är nöjda, så får man börja om, och om, och om igen tills dess att man lyckas.. Jag kan se framför mig hur morgonen har blivit till sen kväll, och alla gäster ligger på moskéns golv och snarkar högt när jag slutligen grejar det.

Jag har ordnat det så att jag har internet även i Kelantan. Bredbandet jag har här, fungerar bara i klang valley (kuala lumpurs storstadsområde), eftersom att 4g-nätet inte hunnit byggas ut på östkusten än. Men nu har jag fixat en app till mobilen, så att jag kan surfa via min Xperia X10 även i de Kelantanesiska kampungerna. Så att jag kan uppdatera i första hand Facebook när jag är en gift man. För visst är det så att man inte har något förhållande på riktigt förrän man uppdaterar sin relationsstatus på Facebook?

Kompisen läker dessutom sakta men säkert, och jag börjar tro att det finns möjlighet till söner, trots allt. Sen är det inte många dagar kvar till familjen i form av Mona och Christer, Erik och Felicia samt mina systrar Cim och Louise dyker upp här i tropikerna. Tänk vad häftigt det ska bli att ta med dem till den lilla byn i Kelantan, och allt annat som Malaysia har att erbjuda. Nu börjar det mesta här kännas ganska normalt, men tänker man tillbaka på de första intrycken så tror jag att det kommer bli riktigt häftigt. De små sakerna som man inte är riktigt van vid, som maten, dryckerna, kulturen och så värmen förstås. Både den mänskliga och den fysiska.

Häromdagen så flyttade vi över lite av Dianas prylar, som soffa, matbord, stolar, TV och TV-bänk. Så sakta men säkert så börjar det bli mer och mer bekvämt här. Idag kommer den nyinköpta garderoben, nattduksbord och ett sminkbord, typ. Sen ska vi in till stan och hämta lite smått och gott, så som min Baju Melauy, som jag ska ha vid vår Akad Nikah cermoni, samt lite bröllopsgåvor till gästerna. (Ja, gästerna får presenter här… ) Det kommer nog bli en intensiv vecka!

Sen är det nog bra att vi lämnar Kuala Lumpur, det kan bli lite bökigt här imorgon. Jag nämde ju i förra inlägget Berish 2.0, och i flera dagar har det varit vägspärrar lite överallt, och folk grips till höger och vänster. Bär man gula kläder så ligger man lite pyrt till, då det är demonstranternas färg. Imorgon när dagen är inne, så kommer alla vägar in till stan stängas, för att förhindra att de kan ta sig in. Vi får hoppas på att det kommer gå bra i alla fall, och att inga tråkigheter inträffar.

En enda stor röra, men lite möbler är på plats i alla fall..